När man skriver om rymden i stort, så är det svårt att veta var man ska börja. Rymden – det oändliga som ska försöka sammanfattas så bra som möjligt, innehåller oändligt många teman och begrepp och har förmodligen lika många obesvarade frågor som det finns stjärnor. Här kommer i alla fall lite information om rymden i stort.

De olika zonerna

Var börjar rymden och framför allt – var slutar den? Denna fråga kan vi lika gärna skippa eftersom ingen vet det än. Men man kan sammanfatta varifrån rymden startar, sett från Jorden. Ca 8000 m ö h startar den s.k. dödszonen. Världens högsta berg Mount Everest ligger ca 8 800 m ö h och det är alltså gränsen för vad människan klarar av att vistas på. 10-18 km över jordytan ligger troposfären som senare övergår i stratosfären. Troposfären är det understa lagret av Jordens atmosfär och består till mestadels av vattenånga och aerosol. Det är här som bl. a vädret studeras och påverkar förhållanden på Jorden. Stratosfären som är det övre skiktet, sänks och höjs om vartannat beroende på årstider och latitud. I stratosfären finns det omtalade ozonlagret som blivit tunnare på grund av miljöförstöringar. Normalt upptar det UV-strålning och skyddar Jorden. Enligt NASA börjar själva rymden 80,5 km från Jordens yta. Efter det har man lagt internationella rymdstationer och satelliter som slutar vid ca 35 000 km höjd. När vi istället tittar på norrskenet så kan man säga att det brukar infinna sig på ca 110 km höjd.

Svarta hål

De fruktade svarta hålen är både intressanta och otäcka. Svarta hål är en stor mängd materia med en enorm gravitationskraft där inte ens ljuset klarar av att komma in. Den materia eller ljus som fångas in av ett svart hål kan aldrig komma ut igen och detta är en ganska skrämmande tanke. Vad som händer inom det svarta hålet vet ingen, eftersom inget kan komma ut därifrån och därmed ges ingen information heller. Gränsen för detta kallas händelsehorisont och det är där kraften bestämmer om det åker in eller ut ur hålet. I centrum av denna horisont finns en s.k. gravitationell singularitet där alla matematiska värden får en oändlig form och rumtiden är krökt i oändlighet. Det betyder att ju närmare ett svart hål man kommer, desto längre verkar det ta innan man försvinner in. Man talar om icke roterande och roterande svarta hål. I ett roterande svart hål, snurrar hålet runt sig själv och drar med allt som ligger i utkanten. Det suger alltså in materian som ligger närmast. Svarta hål brukar annars beskrivas som döda himlakroppar och då framför allt stjärnor.

Vintergatan

Jordens galax heter Vintergatan och i solsystemet som jorden befinner sig i ligger 8 kända planeter. Sammanlagt tror man att det finns mellan 200-400 miljarder stjärnor i galaxen och i centrum av Vintergatan roterar ett stort svart hål som vi beskrivit här ovan. Detta hål kommer att bli större och större. Man tror också att Vintergatan kommer att kollidera med Andromedagalaxen om 3 miljarder år.