Att jobba med rymden är något som låter lockande för många, och det är inte svårt att förstå varför; tanken på den oändliga rymden med alla dess fantastiska fenomen svindlar, och vem vill inte få chansen att studera dem på närmare håll? För att inte tala om frågan huruvida vi är ensamma i universum eller inte…

Men för att bli astronom och jobba som astronom krävs inte bara ett intresse för stjärnor, nebulosor och planeter, utan även för fysik. Faktum är att en stor del av ens studier för att bli astronom kommer att gå ut på att lära sig fysikens lagar grundligt, liksom att studera matematik på hög nivå. Om man vill känna på huruvida astronomyrket kan passa en är det med andra ord en bra idé att studera så mycket matematik och fysik som möjligt redan under gymnasietiden. Förutom att det ger en bättre förutsättningar för att komma in på och klara av astronomutbildningarna på högre nivå ger den dessutom en indikation på hur mycket man tycker om ämnena. Känner man sig trött på fysik redan efter gymnasiet är astronomi kanske inte rätt bana att välja.

Om man å andra sidan känner att man vill fördjupa sig ännu mer i fysik och astronomi när man har gått ut gymnasiet, finns det kandidatprogram i astronomi eller i fysik med inriktning på astronomi vid flera svenska högre lärosäten, till exempel i Stockholm, Uppsala och Lund. Dessa program är tre år långa, och leder fram till en kandidatexamen som sedan kan byggas på med ett masterprogram på två år. Om man därefter vill forska om rymden måste man också doktorera, vilket vanligtvis tar mellan fyra och fem år. Det är med andra ord en lång väg att gå innan man kan kalla sig för astronom. Det kan dessutom vara hög konkurrens om platserna på dessa utbildningar, varför man gör bäst i att göra ett högskoleprov (och studera ordentligt inför det) för att ha en bättre chans att bli antagen.

Om man inte vill ägna en stor portion av sitt liv åt att studera astronomi, men ändå vill få en smak för ämnet, finns det också fristående kurser som är mer grundläggande och mindre omfattande. Vid Uppsala universitet kan man till exempel läsa Astrofysik I, som är på 5 högskolepoäng, och som bland annat går igenom universums utveckling, vårt planetsystem (och andra), stjärnornas ljusstyrka och färger samt spektralklassifikation. Ett litet smakprov av en astronoms kunskaper och arbetsverktyg, med andra ord.